Det är mycket nu i lilla Go å glads liv. Fast idag har jag inte varit så himla go å glad för hormonmonstret har hälsat på igen. Trots medicinering har jag ändå varit arg och grinig. Kan dock ha att göra med gårddagens prestationer i "Run for Water". Jag sprang detta välgörenhetslopp ihop med min storasyster och lillasyster (jag är då alltså mellansyster).
Tänkte det skulle bli en ganska lätt match då jag ändå är den av oss tre som faktiskt har löptränat. Min äldsta syster sprang en gång innan och minstingen har mest cyklat och snackat i mobiltelefon. Men är hon ju fortfarande ung och oförstörd så hon vann väl på det.
Jag gick ut starkt och agerade "hare" före systrarna. Dock kände jag redan vid 2.5 km att benen började bli stumma.
Nu bör tilläggas att jag (dum som jag är) började med Gi-metodens rivstart för 1 vecka sedan då man inte skär ner på allt intag av kolhydrater. Jag hade alltså ingen kolhydratreserv att ta energi från och hade gått ner 3 kg och 5 cm i midjemått lagom till detta lopp.

Regel nr 1 = spring aldrig ett lopp när du har bantat i en vecka före.

Jag lät nu lillasyster springa först men blev lite smått irriterad när jag upptäckte att jag började sacka efter. Vid 4.2 km var jag tömd på energi. Och vid 5km sprang jag in i den sk. väggen! Storasyster som då var i nån slags löparkoma märkte inget utan spurtade ensam vidare mot mål. Lillasyster däremot såg mig i nöd och stannade för att hjälpa. Jag var redo att bryta men hon peppade mig vidare. Med staplande steg tog jag fart igen, med en oförskämt pigg och otroligt energisk lillasyster som gjorde "höga knän" , klappade i händerna och skrek på mig att som den värsta coach att inte ge upp, kämpa vidare, vi är snart i mål nu! Det gick. Vi kom i mål och jag gjorde t.o.m ett litet spurtförsök sista biten. Tiden blev 38.24 min. Jag är nöjd med det med tanke på den idiotiska uppladdningen.

Så som sagt idag har jag varit trött, pms-arg och grinig. Ringde min mor vid ett tillfälle och grät. Då kommer min 3-åring, som är världens klokaste, och stryker mig på armen och säger
- Ingen fara mamma, pappa kommer sen. Då blir det bra!
Han har redan fattat att pappa kommer som en "räddare" när mamma är slut efter en hel dag med dem små liven.

I morgon ska jag vara en bättre, snällare mamma. Jag ska tvätta bort det där fula hormonmonstret när jag går och lägger mig, se mig själv i spegeln och säga högt för mig själv.
- Jag är en fin, snäll, bra mamma och jag duger som jag är!

God natt!