Idag har jag glidit fram på en helt nyasfalterad väg i lagom tempo hela dagen. Inte en enda gång har jag tittat i backspegeln eller ens tänkt tanken på att vända och köra tillbaka. Idag har luften varit lätt att andas, tankarna har varit klara och mitt sinne öppet. En perfekt dag för att börja skriva på nästa kapitel. Jag har liksom redan fattat pennan i min hand och sitter där redo framför en helt ny blank sida. Det är bara att börja skriva.
När jag vaknade i morse var det en helt annorlunda känsla i min kropp. Jag kände mig glad, utvilad och nästan lite upprymd. Utan minsta ansträngning klev jag upp när minstingen vaknade och gjorde frukost. Nåt kändes konstigt med mitt ansikte?! Halv åtta på morgonen en söndag står jag i mitt kök med ett leende på läpparna och gör frukost. Hur är det möjligt? Jag slår bort den tanken fort. Låt det bara ske tänker jag. En efter en vaknar dem i huset. Alla utom en. Han sover så skönt där uppe. När alla satt sig till bords går jag upp på övervåningen och smyger in i sovrummet. Med en kram och puss säger jag - Go morron! Jag har gjort en god LCHF-frukost till dig. Och kaffet är klart. Kom ner!
Jag ser på mig själv som om jag hade en utomkroppslig upplevelse. En " Holy-moment"! Hon, den där lilla rädda i mig, tycker att det här är jättekonstigt. Känner sig undanskuffad. Hon sitter där liksom mållös och bara ser på.
Det är ny chaufför bakom ratten idag. Och Hon, den där lilla rädda i mig, får inte ens åka med. Idag har jag åkt på en helt nyasfalterad väg i lagom tempo. Klarblå himmel, inte ett moln, luften är klar, det är lätt att andas.
Idag börjar jag skriva det första orden på en ny, blank sida. Det andra kapitlet börjar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar