lördag 12 februari 2011

Skriver slutet på detta kapitel av mitt liv!

Min väg genom livet har fram tills nu varit väldigt slingrig, innehållit återvändsgränder, gropar och gupp som medfört en hel del skråmor i karossen. Ibland har jag kört alldeles för fort och ibland har jag legat länge på 30-sträcka. Det har hänt att jag fastnat i en rondell och bara kört runt, runt utan att riktigt förstå hur jag ska komma ur den. Det har hänt att jag frontalkrockat och fått köra åt sidan för att läka och bli hel innan jag har kunnat fortsätta min färd. Nu har jag äntligen, efter nästan 34 år på denna krokiga väg, kommit fram till ett vägskäl.
Det är nu jag har ett val!
Det är nu jag kan välja vilken väg jag vill ta genom resten av mitt liv. I mitt huvud vet jag vilken väg som är den rätta, men efter så här lång tid är jag så van att åka omkring på den där slingriga, knaggliga och dåliga vägen. Trots att jag vet vart jag ska känns det så mycket tryggare att fortsätta köra i dem gamla spåren.
Så nu står jag där vid mitt vägskäl. Bilen går på tomgång, jag står bredvid den med bildörren öppen och tittar på alternativen. Det är bara att bestämma sig!

Jag vet att om jag fortsätter på den gamla vägen så kommer jag att känna igen mig. Jag har kört där förut och jag hittar. Det känns tryggt och på något konstigt sätt väldigt säkert trots att jag vet att den skulle medföra både större och mindre olyckor. Vädret längs den vägen är inte heller så roligt, ofta grått och trist, ibland stormigt och en hel del stenskott får man också.

När jag ser mot den nya vägen så ser den nyasfalterad ut. Den är rakare och ser ut att medföra bättre väder. Ja kanske inte längs hela vägen men i alla fall en väldigt stor del. Den har även tydliga varningsskyltar uppsatt så att jag i god tid kan förbereda mig så att jag inte åker rakt på dem där gamla guppen och groparna igen. Med jämna mellanrum finns det stopskyltar som tvingar mig att stanna och reflektera en liten stund innan jag kan köra vidare. Helt klart ser det ut att vara en bättre väg. Vad är det att fundera över?

Det är dags att skriva slutet på detta kapitel av mitt liv! Det är dumt att köra på i gamla spår, speciellt när dem inte tycks ta mig dit jag egentligen vill. Jag sätter punkt här!
Jag sätter mig i bilen igen, stänger dörren, lägger i en växel, tar en sista titt i backspegeln. Tar ett djupt andetag och släpper upp kopplingen. Härifrån ser jag bara framåt.....

2 kommentarer:

  1. Du skriver så sjukt bra lillasyster!! Jag såg hela bilden framför mig!! Sluta aldrig skriva!! Heja, heja!!! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag håller med föregående talare. Eller skrivare.

    Utom det där med lillasyster då ra. Du är ju inte min lillasyster.

    SvaraRadera