Personal shopper...

Nu när offerkoftan är uppeldad och det fula "mobboffret" flyttat ner till Kung Hans väg, känner jag att det behövs en ny fräsch look. Jag bestämde ju tidigare att offerkoftan skulle bytas ut mot en snygg Odd Molly kofta när det var dags. Men först måste jag städa upp efter det där "mobboffret" som härjat här hemma. Hon har lämnat många spår i graderoben. Där finns allt från kulturtants-tunikor a´la Gudrun Sjödén till American seaside mode a´la Lexington och Henri Lloyd, plus allt möjligt däremellan. Känns aningens brokigt och snudd på schizofrent. Inget går att matcha ihop till en helhet.

Inte nog med det så räknade jag ut att min vikt har varierat med 26kg under de senaste åren. Jag har gått från strl 36/38 upp till strl 44 och sen ner igen. I två omgångar. Från en byst på 75cC till 80G!?

Ballongflyg-företaget Upp & Ner AB har ringt och vill köpa mina gamla bh:ar för att använda till sina luftballonger. Dem är ju färdiga att använda. Det räcker att spänna fast en korg i axelbanden.

Ja, så jag tänkte att när jag ändå håller på med det här tramset om att jag ska bli vuxen, få bättre självkäsnsla blabla bla... så kan jag ju lika gärna städa upp och få en snygg garderob också. Problemet är dock att jag inte vet hur man gör när man ska klä sig snyggt. Jag vet inte vad jag tycker om och vad som passar denna lilla hydda på 164 cm med lite för runda former? Drömmen är ju att ha en snygg basgarderob med stilsäkra plagg. Lätta att kombinera och variera. Och skor... jag hatar att köpa skor så därför har jag inga, men tycker det är skitsnyggt. Helst skulle vilja ha höga klackar på mina korta ben men jag törs inte riktigt. Så därför finns det nu bara Ecco Goretex skor och stövlar inhandlade på Ica Maxi (för det är där jag tillbringar mest tid förutom i hemmet).
Försökte ge mig iväg idag för att hitta något att ha på mig på Noahs dop, men kom hem med ett par tights med "skinnlappar" på låren och en svart/vit-randig tunika?! Hur tänkte jag nu? Ska jag ha "skinntights" i kyrkan? Isac tyckte dock att mamma blev jättefin, men det säger han även om jag bara har en bh på mig så jag litar inte riktigt på hans omdöme än.

Men så kom jag ihåg att en mammavän sa till mig att hon fått en "personal shopper" med tillhörande budget på Åhléns City av sin man (undrar vad han skulle sota för?!), så att hon kunde skaffa sig en ny garderob efter sina två barn. Det kanske vore nåt för mig. Dessutom fyller jag år om två veckor så alla ni som läser detta nu kan lägga på minnet att jag önskar mig en "personal shopper" plus tillhörande budget (vill minnas att dem skrev minst 5000kr) i födelsedagspresent.

Fram tills dess lovar jag att städa ur garderoben och sälja det som kan säljas så att den är tom och fin när jag får min nya, fina, stylade garderob.

Glömde jag säga att jag tänkte äta Gi-mat och gå ner 5 kg på två veckor och träna efter min nya dvd "get rid of the mummy tummy" . Anna Anka kan slänga sig i väggen.

Mera ekorrar...

07.20 Isac vaknar med ett ryck bredvid mig. Han sätter sig genast upp med ett stort leende på läpparna och säger

-åå ja ha sovit gott, mamma! För att i samma andetag klämma i med skönsång..

-"ekorrn saatt i graaaaaaaanen , skulle skala kottar......."

Mamma skrattar och kan ju inte annat än kliva upp ur sängen med ett leende på läpparna även hon. Lillebror ligger och småler i sin säng.

Isac fortsätter på temat ekorrar när han sedan sitter på toaletten (efter att ha sjungit "Ekorrn satt i granen" fem gånger i rad)

- Måste bajsa mycket ekorrar idag mamma!

-Ja gör du det säger jag medan jag springer o letar kläder till alla.

Efter en stund

- Nä, mamma, dem sitter fast! Kanske kan komma ut senare........

Ja det är inte lätt att ha ekorrar fast i baken. Kommer dem inte ut där får man ju släppa ut dem verbalt i stället.

Hur som helst är det mycket på temat ekorrar här hemma just nu. Undrar hur det kommer sig?

Är det vårkänslorna som spirar?

Nu ska jag bli vuxen på insidan! Ja, det ska jag...

Så fort manus ändras och saker och ting inte riktigt blir som jag tänkt mig, förvandlas jag från att vara vuxen, ansvarstagande mamma till att bli det där lilla "mobboffret" vars sk vänner lurade henne på hennes egen födelsedag och sprang iväg så att hon blev ensam kvar. Likt Superman som springer in i närmsta telefonkiosk (fast nu för tiden tar det nog tid att hitta en) kan jag blixtsnabbt byta skepnad och dra på mig den där fula, kliande offerkoftan.

Igår skulle jag på tjejmiddag och hålla i en liten visning om hudvård och visa lite produkter. Superskoj. Jag hade sett fram emot det länge. Men så har jag i några dagar kännt mig lite sårig i halsen och tänkt att jag kanske håller på att bli förkyld. Jag ringer äldsta systern och talar om läget. Hon är hos frissan och säger stressat.
-Tänk på att J ska opereras snart och inte får blir sjuk. Jag kan inte prata nu, ringer dig sen. Klick!
I samma sekund blir jag jättesjuk.
-Oj jag har nog feber oxå, tänker jag och springer och letar termometern. I det här läget glömmer jag allt jag faktiskt måste göra innan den här middagen ska äga rum och är nu fullt koncentrerad på att ta reda på hur sjuk jag är. Tar febern.
-Herregud, 37.1 grader. Det var inte bra!, tänker jag medan jag känner på utsidan av halsen och letar eventuella tecken på svullna halsmandlar. Tycker att dem känns aningens stora kanske.
Panik! Jag förstår att jag kanske måste ställa in alltihop.
Och jag som skulle visa... nä, men jag skulle ju sälja dem här.... nä, nu missar jag... det stockar sig i halsen och gråten är nära.
Ringer lillasyster.
-Hej, piper jag... Jag kan nog inte följa med.
- Men gud, vad har hänt ??
(hon tror att någon dött på grund av hur jag låter)
-Jag är sjuk, minst 37,5 och ont i halsen
-Och A-k säger att J inte vill att jag kommer om jag är sjuk.

(Observera hur febern nu har stigit,.och jag försöker få det till att det är min äldsta syster som förbjuder mig att åka iväg.)

Min kloka lillasyster säger.
-Jaha ja, nu blev manuset ändrat och det blev inte riktigt som du tänkt dig. Så nu är du lite ledsen.
-Men jag har ju förberett mig i flera veckor, och jag behöver faktiskt umgås med vuxna människor, snyftar jag fram.

(Ja, om nu vuxna människor vill umgås med lätt neurotiskt mobboffer...)

-Ska du inte ringa J först och kolla av med henne vad hon tycker innan du bryter ihop?

(Jag skäms och förstår att hon har rätt och inser att nu är offerkoftan på igen och nu måste jag ta mig ur den här situationen)

-Inte i det här tillståndet , piper jag.

Vi lägger på och jag försöker samlar ihop dem skrikande skärvorna av mig själv som ligger där som en trotsig tvååring på golvet.
En stund sitter jag och skäms i soffan för att jag gjort det igen. Att jag aldrig lär mig. Det är jobbigt att vara medveten om sina mindre attraktiva sidor men inte kunna får bort dem helt och hållet.
Ska en vuxen mamma bete sig så här? Varför kan jag inte bara, på lugnaste Maria Montazami vis, tänka
- Jaha ja, har jag nåt som känns som en förkylning, eller "cold" som vi säger, i kroppen? Bäst att ringa och kolla om jag verkligen ska ge mig iväg på den där trevliga tillställningen.

Nä, inte jag. Jag får panik! Kaos utbryter och jag bryter ihop, för att sedan plocka ihop skärvorna av mig själv igen och försöka få ihop det till en helhet. vilket försås är väldigt tidskrävande.

Inser att jag slarvat bort en dyrbar timme och dessutom glömt att hämta min son på dagis.
Panik igen. Ringer dagis (fast det heter förskola, jag vet!) och ursäktar att jag glömt bort min son, men jag är på väg.
På väg ut genom dörren, (med babyskydd, väskor och annat skit man måste släpa med sig för att ta bilen 200 m till dagis), ringer jag J. Jag berättar hela storyn.......
-Äh det låter väl inte så farligt, såklart du ska komma!

Nu känner jag mig plötsligt väldigt frisk.
-Har jag verkligen ont i halsen? Nä, det kanske bara är lite sårigt?
-Eller är jag hes?
-Feber? Nä jag svettas nog bara för att jag irrat omkring så mycket.

Det visade sig (såklart!) att det blev en supertrevlig kväll. Jag pratade non-stop i 3 timmar så idag om något har jag ont i halsen och är väldigt hes ;) Men det var det värt!

Nu har jag bestämt mig. Jag ska bli vuxen på insidan! Nu ska offerkoftan eldas upp! Och det där jäkla "mobboffret" som fortfarande bor inne i mig ska flytta ut. Jag har ordnat en liten etta på Kung Hans väg (dem fulaste hyreshusen i Rotebro) där hon kan bo. För nu ska det bara finnas en lugn, härlig och sävlig Maria Montazami inuti mig som inte är rädd för lite ändringar i manus, utan som tänker
-Jaha jaa....jag tror det blir toppen, eller "great" som vi säger, hur det än blir!


Tack o go natt!

-Mamma jag har bajsat en ekorre...

Lämnar ett skönt citat från min äldste son när han igår satt på toaletten.., och plötsligt ropar.

- Mamma, jag har bajsat en ekorre!!
-Va, har du? Jag kikar ner i toan.. och mycket riktigt finns där en liten lämning som faktiskt har formen av en ekorre. Mamma ler stolt och säger
-Men va duktig du är.

Efter en stund ropar han igen.
-Mamma, nu har jag bajsat pappa och Noah!

Men denna gång vågade jag inte se efter hur pappa o lillebror ser ut i bajsformat. Tror han är lite konstnärligt lagd som sin mor. Om inte annat blir livet lite roligare när man kan fantisera och leka även när man uträttar sina behov.

Sökes- bordsborste och kraftfulla hårborttagningsmedel.

Ja det är ju typiskt, hade förträngt att man tappar allt hår på skallen när man ammar. När jag vaknar på morgonen är det så hårigt på min kudde att jag skulle behöva en sån där bordsborste och sopskyffel som min mormor hade att borsta bort smulor på bordet med för att borsta bort allt hår i sängen. Tvätta håret kan jag inte heller göra för då rasar det stora tussar som täpper igen avloppet. Men det värsta är inte att man får gå omkring med några feta, stripiga hårspröt på huvudet. Nä, det värsta är att det här jäkla amningshormonerna ger en hårväxt på andra ställen än på huvudet. Mustash och getskägg! Jättesnyggt. Ni vet hur en get ser ut med det där långa vita skägget under hakan, det känns så fint att ha en sån tofs med långa, ljusa strån som hänger på halsen. Som en "tassel" (eng. för tofs, för er som inte brukar se Svenska Hollywoodfruar). Nu när den härliga vårsolen börjat titta fram och man efter vintern får syn på sitt bleka ansikte i spegeln, ja då finns där också en hel skog av hår.

-Herre min skapare... Åå jag som är hudterapeut, så här kan man inte se ut.

Fram med survival-kitet med diverse vaxremsor, pincetter, krämer och annat som kan tänkas vara till hjälp i denna akutsituation. Hellre lite hår på huvudet än mycket hår under hakan. In på toaletten snabbt som ögat. En kvart senare är jag hårfri i nyllet men då har jag i stället fått en massa röda utslag av vaxremsorna. Så nu ser jag i stället ut som en fjortis som har hånglat med en kille med skäggstubb lite för länge. Hmmmmmmm?? Inte bra det heller. Fram med näste kit. Snabbt försöker jag dutta på concealer och mineralpuder för att försöka dölja det värsta. Nu vet ju jag som hudterapeut att detta inte alls är bra eftersom man ska låta huden vila och inte ha på nåt de närmaste 24 timmarna efter vaxning,.. men va tusan. Vem lever som dem lär? Detta är en nödsituation och nöden har ingen lag ,tänker jag.

På min inköpslista för denna månad finns bordsborste med skyffel, Oljan Specials for hair från Dermanord som ska göra att man får mer hår på huvudet, och diverse kraftfulla hårborttagningsmedel.

Rot-avdraget har lärt min son överklassfasoner...

Herregud vilket kaos..
Efter två dagar ensam hemma med sjuka barn, hade jag totalt förträngt att det var idag som städerskan skulle komma. Vanligtvis brukar det ta mig en hel kväll att röja och plocka undan allt så att hon kan städa nästa dag. Nu var det som bortblåst i mitt huvud. Så när det ringer på dörren kl 13 och jag öppnar och ser att det är hon ser jag ut som en fågelholk.
Stresspåslaget är ett faktum, pulsen stiger...
Där står jag i dörren med två ungar hängandes i hasorna, som tur var hade jag klätt på mig för minuten innan var jag iklädd pyjamas, linne och ingen bh.
Nu ska jag måla upp bilden av hur mitt hem såg ut just i denna sekund:

Tvättstugan och hallen var belarmad av ett tvättberg lika stort som jag själv (164 cm) av diverse nerkräkta påslakan och kläder. Där hänger också allt jag ska sälja på tradera på tork.
I köket står både frukostdisken och lunchen kvar. Min son hade dessutom lekt att han var en hund (när mamma tittade bort två sekunder) och hade ätit sina fiskbullar på golvet.
Dessutom hade han under ett av sina trotsutbrott smulat sönder tre stycken hårdsmörgåsar över hela köksgolvet och vardagsrummet.
I vardagsrummet och gästrummet var all tågräls, bilar och ritblock utspridda över golvet. Isac hade kräkts dagen innan i soffan så i den fattades det lite tygöverdrag över dynorna.
Om man går vidare upp på övervåningen så hade jag tack o lov slitit av alla sängkläder i vår säng som var fulla med hundhår och lite bebiskräk här o där så därinne såg det ändå ut som att jag var lite beredd på att hon skulle komma.
Isacs rum var belarmat med leksaker, kontoret var nerlusat med all min bokföring och annat tjafs och badrummet ska vi inte tala om...
- Var kan jag börja, frågar hon försiktigt?
Panik.. vart ska jag börja tänker jag?
Men min lilla överklassunge till son räddar snabbt situationen och säger till Natasha,
-Kom här (och pekar upp mot övervåningen), städa här!
Han följer med henne upp och visar sitt rum och tycker att det är där hon ska städa.
Så medan han sätter henne i jobb på övervåningen försöker jag trycka in all tvätt i torkskåpet och stänga dörren. Det som inte fick plats hivade jag in i förrådet. Jag skyndar mig att slänga in all disk i diskmaskinen och skyffla undan alla Isacs leksaker i vardagsrummet.
Plötsligt hör jag hur min son går omkring på övervåningen och säger
-Bra jobbat, bra jobbat, bra jobbat...

Man börjar ju undra om det är Anna Anka som är hans riktiga mamma eller om han bara försöker uppmuntra Natasha att göra ett bra jobb? Helt klart är att Rot-avdraget har skämt bort min son och gjort honom till en liten överklassunge som inte behöver städa sitt rum själv.

-Jag fuskar lite, mamma...

Stackars Isac är hemma efter en natt med diverse uppstötningar av potatiskrocketter i vår säng. Jättehärligt att vakna av att det skvalpar i sängen. Som tur var kräktes han åt pappas håll. Sen blev det ytterligare en omgång, efter ett intag av välling och en halv limpsmörgås.
fast i soffan (som inte är Ikea så det är dessvärre kemtvätt).
När jag lite senare ber honom dricka lite vatten så tar han muggen och sätter den till munnen men dricker inte.
-Men drick lite, säger jag.
-Jag fuskar mamma, säger han och ler.
Kan inte låta bli att undra vart han har lärt sig det? Fuska är väl inte ett ord man lär sig i första taget eller? Lär dem barnen att fuska på förskolan?

Så till nästa grej. Jag har återigen fastnat i Tradera-träsket. Denna gång har jag själv lagt ut 28 annonser på diverse bebiskläder, sängkläder och annat krafs. Det är helt otroligt att folk betalar pengar för att få mina gamla saker.
-Toppen! som Maria Montazami skulle ha sagt. Då kan jag köpa några fler "tassels" (alltså tofsar! obs läses låångsamt och med bred dialekt)

När jag ändå var inne på tradera köpte jag en tröja till min son med Igglepiggle på, från barnprogrammet "Drömmarnas trädgård". Ja, ni vet samma program som Upsy Daisy som jag skrev om tidigare. Tänkte att då blir han väl glad. Glädjande nog kom den i brevlådan idag när han är sjuk. Perfekt då blir han kanske lite uppåt tänkte jag och gav honom paketet.
-Är det en katt mamma? frågar han när vi ska öppna det (ett platt, litet plastpaket)
-I så fall är det synd om den katten, svarar jag.
-Jag vill ha en katt, säger Isac
-Du får öppna och se vad det är säger jag och ler. Fast tänker samtidigt, fan oxå varför köpte jag inte en katt. Nu kommer han bli besviken.
Isac öppnar...
- ÅÅh titta, det är en Igglepiggle-tröja Isac, va fin!!!
-Nääääääää, suckar han lite uppgivet. Jag vill ha en katt eller Upsy Daisy.

Jaaa, det är inte lätt att göra rätt när man har en treåring hemma. Men om man ställer in sig på att det mesta blir fel så blir det rätt ganska ofta.