Herregud vilket kaos..
Efter två dagar ensam hemma med sjuka barn, hade jag totalt förträngt att det var idag som städerskan skulle komma. Vanligtvis brukar det ta mig en hel kväll att röja och plocka undan allt så att hon kan städa nästa dag. Nu var det som bortblåst i mitt huvud. Så när det ringer på dörren kl 13 och jag öppnar och ser att det är hon ser jag ut som en fågelholk.
Stresspåslaget är ett faktum, pulsen stiger...
Där står jag i dörren med två ungar hängandes i hasorna, som tur var hade jag klätt på mig för minuten innan var jag iklädd pyjamas, linne och ingen bh.
Nu ska jag måla upp bilden av hur mitt hem såg ut just i denna sekund:
Tvättstugan och hallen var belarmad av ett tvättberg lika stort som jag själv (164 cm) av diverse nerkräkta påslakan och kläder. Där hänger också allt jag ska sälja på tradera på tork.
I köket står både frukostdisken och lunchen kvar. Min son hade dessutom lekt att han var en hund (när mamma tittade bort två sekunder) och hade ätit sina fiskbullar på golvet.
Dessutom hade han under ett av sina trotsutbrott smulat sönder tre stycken hårdsmörgåsar över hela köksgolvet och vardagsrummet.
I vardagsrummet och gästrummet var all tågräls, bilar och ritblock utspridda över golvet. Isac hade kräkts dagen innan i soffan så i den fattades det lite tygöverdrag över dynorna.
Om man går vidare upp på övervåningen så hade jag tack o lov slitit av alla sängkläder i vår säng som var fulla med hundhår och lite bebiskräk här o där så därinne såg det ändå ut som att jag var lite beredd på att hon skulle komma.
Isacs rum var belarmat med leksaker, kontoret var nerlusat med all min bokföring och annat tjafs och badrummet ska vi inte tala om...
- Var kan jag börja, frågar hon försiktigt?
Panik.. vart ska jag börja tänker jag?
Men min lilla överklassunge till son räddar snabbt situationen och säger till Natasha,
-Kom här (och pekar upp mot övervåningen), städa här!
Han följer med henne upp och visar sitt rum och tycker att det är där hon ska städa.
Så medan han sätter henne i jobb på övervåningen försöker jag trycka in all tvätt i torkskåpet och stänga dörren. Det som inte fick plats hivade jag in i förrådet. Jag skyndar mig att slänga in all disk i diskmaskinen och skyffla undan alla Isacs leksaker i vardagsrummet.
Plötsligt hör jag hur min son går omkring på övervåningen och säger
-Bra jobbat, bra jobbat, bra jobbat...
Man börjar ju undra om det är Anna Anka som är hans riktiga mamma eller om han bara försöker uppmuntra Natasha att göra ett bra jobb? Helt klart är att Rot-avdraget har skämt bort min son och gjort honom till en liten överklassunge som inte behöver städa sitt rum själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar