Akut viral nasopharyngit- När en man är riktigt förkyld!

Min man är sjuk, en mycket allvarlig, nästan dödlig form av "Akut viral nasopharyngit". Eller som vi kvinnor brukar säga, en förkylning. Men det är skillnad på förkylningar tydligen...


När jag googlade på förkyld man fick jag fram denna bild!!!Men när jag googlade på förkyld kvinna..... Ja, ni ser ju själva skillnaden....

Jag tror att det finns en speciell form av virus som bara biter på just män. Och det viruset är så otäckt och effektivt att vi skulle kunna använda det som ett biologiskt vapen i krig. Tänk er om alla män i världen skulle bli förkylda samtidigt!? Ni förstår ju vad som skulle hända. Dem skulle dö hela bunten. Dem enda som tycker synd om förkylda män, är andra förkylda män. Vi kvinnor skulle inte bry oss om alla dessa snoriga karlar. Dem skulle ligga som små insekter som hamnat på rygg och kravla runt, hjälplösa.

Han började varna mig redan i går. Och jag hade sett det komma smygande redan innan han uttalade det fasansfulla orden. Hans huvud blir lätt hängande, blicken låg, han blir tyst(are) och drar sig undan. Sen kom det
- Jag känner nåt i halsen! Jag börjar bli krasslig.
När man hör dem orden då vet man. I morgon är han förkyld!!!
Fram åker alla pillerburkar, nässprayer , tepåsar, honung, halstabletter, vitlök.

Min man och jag blir nästan aldrig osams, men blir vi det nån gång så blir vi det när han är förkyld. Den här gången försökte jag i förebyggande syfte tänka att jag inte skulle låta hans förkylning förstöra min dag. Jag bad honom även att hålla sig undan så jag inte skulle irritera mig på honom. Tror ni att det gick??
Nä, så klart inte. Det är hopplöst. Det är som en dödssynd. Faktum är att vi nog borde lägga till en åttonde dödssynd bland dem andra sju- mansförkylning!

När jag lämnat stora sonen på dagis ,som även han är förkyld men för liten för att förstå att det är allvarligt, tänke jag att jag skulle passa på att åka direkt till affären för att handla. Så att jag skulle kunna ha dagen fri sen. Hade även en del ärenden till apoteket. Diverse förkylningspreparat måste inhandlas. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. I stället för att åka själv, vilket skulle ha varit enkelt och snabbt, fick jag ta med mig yngsta sonen (som även han är förkyld). Min sjuke man måste ju sova. Så innan jag ammat, bytt blöja, klätt på osv hade det gått över en timme. Men jag ska inte låta min mans förkylning förstöra min dag, mumlar jag för mig själv.
Åker till Ica och drömmer mig iväg bland hyllorna, min fristad. Skönt. Lite folk. När vagnen var överfull med blöjor, välling, mat och annat blev ju så klart N hungrig. Och jag med förresten. Klockan hade ju redan passerat 12. Så det blev en stadig lunch på Ica Maxi- kokt korv m bröd till mamma för 5kr. Bröstmjölk till N. Så till apoteket med mannens lista på förkylningspreparat. När jag kom hem var kl strax efter 13 och om bara två timmar skulle I hämtas på dagis. Jag hann kasta i mig lite mer att äta och en kopp kaffe sen bar det iväg igen. Så har dagen rullat på med blöjbyten, amningar, spela bolibompa spel med stora sonen osv.
Nånstans i det här dagliga kaoset med två små barn hann jag såklart oxå bygga upp en irritation över min mans förkylning. Det brast framåt kvällen kring middagstid. Jag hade inte förståelsen och tålamodet kvar. Det blev ännu ett förkylningsgräl.
Min man påpekade att det var väldigt konstigt att när han är förkyld är det mest synd om mig. Han menar att jag inte visar någon empati. Jag tycker inte synd om honom.
Kom igen när du har 39 graders feber, spyr galla, öronen blöder eller du föder barn. Men det är väl sant som han säger... ingen vet hur det känns när en man är riktigt förkyld! Men det måste vara hemskt...