Älskade J.

En dag i sorg! Vi vill ha dig tillbaka. älskade lilla J. Tack för att du varit en del av vår familj. Det är bara fyra veckor sen vi sågs, och den helgen upprepar sig som en film i mitt huvud gång på gång. Jag var på så dåligt humör då. Borde ha kramat dig mer och låtit dig få veta att vi är stolta att ha dig som bonussyster. Men jag sa inget och jag kramade dig för lite. Nu kan jag inte göra något åt det. Men vem kunde ana att det var sista gången vi sågs. " De bittraste tårarna vid graven fälls över orden som aldrig blev sagda och allt det som aldrig blev av".

Du har kämpat så lilla vän. Nu kan du vila. Hoppas du kan springa fort i himlen och göra alla saker du inte kunde här hos oss.

Mitt hjärta värker. Saknar dig!

Ett tungt Veckoslut!

En olycka kommer sällan ensam brukar det heta... och det stämmer verkligen. Det här veckoslutet kommer jag sent att glömma. Den ena dåliga nyheten efter den andra. Ett hemskt brott begicks bara 300 meter från vårt hem, familjen förlorade vår äldste släkting, vår lilla J blev svårt sjuk, jag blev dessutom matförgiftad. Det känns dock som en droppe i havet just nu.

Alla mina tankar går till vår Lilla J. Ge inte upp vännen! Kämpa på så att vi kan ses snart igen. Tänker på din familj och skickar dem all styrka. Det är i stunder som denna som jag verkligen förstår att värdesätta det och dem jag har omkring mig. Det är också i stunder som denna som jag tänker vad kunde jag ha gjort annorlunda. Jag borde ha pratat med henne mer sist vi sågs. Jag borde ha lyssnat lite bättre. Varför kramade jag henne inte en extra gång när jag hade chansen. Nu kan jag bara hoppas att jag får den chansen igen. Det gör så ont i hjärtat att veta att du måste kämpa så. Min lilla bonussyster. Ge inte upp!

Arbetsfördelning i hemmet!

Fick en lista på föräldragruppen i går angående arbetsfördelningen i hemmet. Man skulle kryssa i vem som tar initiativ till det olika uppgifterna, vem som utför dem och om man var nöjd eller inte. Så igår när det var vår Tv-fria kväll, (som min man har infört för att vi ska slappna av i våra sinnen och umgås/konversera som vuxna människor....hm!?) passade jag på att ta fram denna lapp.
Som den ordentliga man han är tar C genast tag i pappret och börjar. På första raden står det skriva handlingslista. C säger -hmmmmmmm, ja få se..... vad känner du? - Men snälla du vet väl att det alltid är jag som gör det, svara jag -Ja, ok då.
På nästa rad står det handlar mat. C säger- Ja det är väl egentligen du men jag handlar ju faktiskt oxå ibland på väg upp från tåget. - Ja, svarar jag men nu är det ju majoritet som räknas och huruvida man är nöjd eller inte. Men då får ju jag så lite kryss ju, svara C medan han ögnar igenom alla alternativen.
Oooo nähä kan det vara så!? tänker jag.
Det visade sig till slut efter att ha suttit med denna lista hela kvällen (och blivit avbrutna av barn, telfoner och annat) att C fick ihop 6 saker som han sköter, 17 hamnade på mig, 13 gjordes av båda två, 5 alternativ var vi/jag inte nöjd med och på 29 punkter var var vi nöjda med. Jag drog snabbt slutsatsen att om C bara tog på sig de 5 sakerna jag inte var nöjd med så skulle ju fördelningen bli ganska jämn 11-17. Vid det laget halsov C redan i sängen så jag fick inget vidare svar på det.

Nu är det fredagsmys!

Började fredagen med att gå ner till öppnis och slå ihjäl några timmar på förmiddagen tillsammans med C och hennes barn. Isac är ju ledig fredagar. Idag föregick både jag o C som mycket goda mammor och både sjöng och lekte med våra barn. Ja, Isac sjöng inte. Han är en ensamvarg så han sa snällt - Nej tack, till sångstunden och gick in i ett annat rum och lekte ensam med bilar. Fick lite ont i mammahjärtat när min son satt själv i ett annat rum så jag gick dit för att kolla läget. Jag frågade om han inte ville följa med och sjunga ,och sa - Mamma går in och sjunger för lillebror tycker det är roligt. Så svarar han- men mamma tycker det det är roligt att leka oxå. Ååå värk i hjärtat igen. Hämtade lillebror och gick in och satte mig med Isac. Efter en stund kom vi på den brilljanta idén att fika men inte ens det lockade min äldste son. - Nej tack! Däremot fick jag med honom på ett hörn när det skulle göras ett alla hjärtans dag kort till pappa. Det blev jättefint. Isac klistrade en massa hjärtan och glitter på det.

Från öppnis vidare hem via affären för att inhandla det obligatoriska fredagsmysetgrejerna -dillchips, cola och en tablettask till Isac.

Väl hemma blev vi lite trötta och lata så lunchen idag fick bestå av korv med bröd. Satte igång en film till Isac medan jag passade på att städa huset innan minstingen skulle vakna o ammas igen. Hatar att inleda helgen i en stökigt hus. Det slutade med att det blev mer sanerat än det var tänkt ,då Isac (som bara brukar bajsa på toan) bajsar i blöjan och glömmer av sig och stoppar ner hela handen i blöjan. Han kommer springande och säger oj mamma titta, samtidigt ruskar han på handen så att små bajspartiklar hamnat lite här och var. Uuuu, tar ungen under armen och bär in honom i duschen. Tur att jag har en massa handsprit hemma.
Ännu tröttare efter denna bajshysteri försöker jag förgäves få undan tvätt och dammsuga golven innan maken kommer hem. Och så han trött efter en veckas jobb.

Jag måste rensa hjärnan. Lämnar över barnen säger hej och skyndar mig ut på en liten löprunda. Det var såååååå skönt! Ända tills jag fick ont i magen och insåg att jag har ju faktiskt inte hunnit sitta ner på toa och göra.. ja ni vet.. på flera dagar. Skit oxå, RENT UT SAGT. Försöker springa på så gott det går men det finns ju inga bajamajor efter vägen direkt. Det blev i alla fall strax över 4 km runda. Får vara nöjd med det. Hem igen, snabbt in i duschen för maten är klar att äta. Väl till bords börjar 2 åringen skutta runt på golvet och leka hund. Han vill att mamma ska kalla honom Herman (morfars hund heter så) och kasta vad som är delar av en liten leksak så att han kan skutta iväg och apportera dem. Snäll som man är sitter jag glatt och kastar en liten leksak på golvet åt min apporterande unge, samtidigt som jag försöker prata några ord med min man som förövrigt har en dreglande bebis i famnen. Fredagsmys!

Kl 20.00 barnen sover. Härligt tänker jag och ser min chans. Skyndar mig att hämta chipsskålen och slår mig ner i soffan. Let´s Dance börjar precis. Pustar ut! Mannen kommer ner och vill så klart hellre se På spåret. Han tycker det är lite obehaglig att se folk dansa på tv. Men jag ger mig inte. Glömde jag säga att vi innan detta hann med ett gnabb angående disken oxå.
Jag säger det igen. Fredagsmys i Svenssonfamiljen!

Trevlig helg!

Polsk kulstöterska tränar yoga!

Varför blir männen bara snyggare med åren medan vi kvinnor förfaller redan efter 30?? Hur har den där Gud egentligen tänkt undrar jag när jag ser mig själv i spegeln. Framför mig står en likblek person, med fett hår, så torr i huden att det lämnas små mjällspår när jag går, hängbröst och huden på magen ser 3 nr för stor ut. För att inte tala om håret under mina armar som jag inte hunnit tänka på att raka den senaste veckan. Jag ser plötslilgt ut som en polsk kulstöterska och får panik!
Jag skiter i disken och tvätten och springer ut i förrådet och dammar av yogamattan. Sätter igång min yoga-dvd och rullar ut mattan på golvet. Lilleman sover så här gäller det att passa på tänker jag.
Redan efter den första "stående hunden" håller min kropp på att gå av och värker överallt. Den är inte alls van att sträckas ut på det här sättet. Jag sitter ju mest som en överkokt makaron i soffan och ammar. Men i min desperation efter en yngre fastare kropp kämpar jag mig igen den 1 timmes långa träningen. Puh! Jag känner att jag håller på att förvandlas från Vanja Jumper från Polen tillbaka till Jennie Wikdahl från Sverige. Skönt.
Nu ska jag bara försöka hinna med att duscha och få bort lite hår på kroppen och äta några salladsblad. Det är 1 1/2 timme till babymassagen börjar?? Det måste gå...

Jag är en pms-kossa av värsta sort!

Erkände idag för två vänner att jag lider av Pmdd, eller pmds som det heter på svenska. En allvarligare variant av pms. Det här är väldigt jobbigt för mig att erkänna så just därför gör jag det. Jag är av uppfattningen att det inte är nån idé att hålla inne på skit, släpp ut det i stället så blir du av med det. Fast det här lär jag ju inte bli av med men...

Två veckor varje månad förvandlas lilla Go å glad till en sur och bitter pms-kossa. Ååå, fast nu ljög jag igen.. sur och bitter är en underdrift. Jag blir närmare en aggressiv, ilsken, gråtande, trött, irriterad och hemsk människa med ett allvarligt tix att behöva svära och säga fula ord hela tiden. Det här blev värre efter min förste sons födelse, så pass att jag fick börja medicinera. Har hört att just graviditeter och alla hormonomställningar kan påverka och göra pmdd värre. Så nu bävar jag för hur jag blir efter denna graviditet. Jag har redan börjat känna att det kommer smygande trots att jag ammar fortfarande.

Min man säger att han kan höra på min röst och tonläge när det börjar närma sig den tiden på månaden då detta helvete sätter igång. Min mun snörps liksom åt och min röst tappar sin klang. I stället kommer det en massa väsande.

För er som inte känner mig kan jag tala om att jag har en orm tatuerad på min ena höft. Detta är en väldigt målande beskrivning över hur dan jag är. Med mig finns inget mellanläge. Jag är av eller på. Svart eller vit. Glad eller förbannad.

Tänk er en orm. Den kan vara stillsam, tyst, vacker, varm och kramgo (kanske inte för dem med ormfobi men..) Eller kall, slemmig, väsande och otäck. Den kan ligga där ihopslingrad, belåten, mysandes i solen. Ingen kan ana nåt. Men i nästa sekund går den till attack och hugger till. Dödligt giftig! Ormar ömsar skinn, det gör jag med. Två gånger per månad. Förstår ni hur jobbig jag måste vara att leva med. Jag har även mycket problem med min mage. Har IBS och äter liksom ormen antingen ingenting eller en hel jäkla hjort på en och samma gång. Sen måste jag ligga och jäsa i flera timmar efteråt.

Förmodligen är det pga av det här besvären som jag bara föder pojkar. Så att mina hemska pms-gener inte ska gå vidare och ge världen fler otäcka pmdd-kvinnor. Jag har haft tur. Jag gifte mig med en lugn och redig man från Norrland med ett jäkla tålamod. Ingen annan hade stått ut 10 år med mig. Tack för att du gör det!

Ni kan ju tänka er själva ni hade den här morsan, ingen lek!

Kanske pappa ligger under soffan?

Jag och äldste sonen, som är 2.5år, behövde lite tid bara vi två. Så jag stoppade in honom i bilen och åkte till Bögs gård. -5 grader och solsken och fullt med islandshästar i hagarna. Underbart! Tyvärr var det ju fler än vi som kände samma sak..

Efter att vi kollat in djuren, blev det pannkaka med sylt o grädde på Helenas café. Aldrig har väl Isac varit så artig och rar. Jag blev så stolt. Och eftersom jag är en mamma utan karaktär och en hel del dåligt samvete för att jag inte haft tid åt bara honom sedan lillebror kom så tar jag honom till leksaffären. Isac springer storögd runt och vet inte vad han ska välja. Till slut blir det en väska med Rorri, Maxi och en liten bilbana. Rorri är typ det enda han tittar på nu, förutom Blixten. Alla dessa är små sportbilar som talar och har ögon. Jag tycker alldeles för mycket om att skämma bort mina barn. Och även mig själv så jag tar även en sväng på HM och köper mig en ny tröja, och en till Isac så att det blir rättvist!? Nöjda med dagen åker vi så hem till resten av familjen.

När vi kommer innanför dörren ropar Isac på pappa, men pappa svarar inte. Ropar igen, och pappa svarar men Isac hör inte. Han vänder sig mot mig och säger- va är pappa då? Jag vet inte, säger jag. - Kanske pappa ligger under soffan? Undrar Isac.

Undrar hur många gånger i sitt liv han har hittat sin pappa liggandes under soffan? Nog för att Isacs pappa är ganska smal av sig men det är en springa på ca 5 cm mellan soffan och golvet.

Ja, vi får nog träna på det där med över, under, bakom och framför osv. För vi hittade Pappa liggandes ovanpå soffan, vilket händer lite oftare.