Jag är en pms-kossa av värsta sort!

Erkände idag för två vänner att jag lider av Pmdd, eller pmds som det heter på svenska. En allvarligare variant av pms. Det här är väldigt jobbigt för mig att erkänna så just därför gör jag det. Jag är av uppfattningen att det inte är nån idé att hålla inne på skit, släpp ut det i stället så blir du av med det. Fast det här lär jag ju inte bli av med men...

Två veckor varje månad förvandlas lilla Go å glad till en sur och bitter pms-kossa. Ååå, fast nu ljög jag igen.. sur och bitter är en underdrift. Jag blir närmare en aggressiv, ilsken, gråtande, trött, irriterad och hemsk människa med ett allvarligt tix att behöva svära och säga fula ord hela tiden. Det här blev värre efter min förste sons födelse, så pass att jag fick börja medicinera. Har hört att just graviditeter och alla hormonomställningar kan påverka och göra pmdd värre. Så nu bävar jag för hur jag blir efter denna graviditet. Jag har redan börjat känna att det kommer smygande trots att jag ammar fortfarande.

Min man säger att han kan höra på min röst och tonläge när det börjar närma sig den tiden på månaden då detta helvete sätter igång. Min mun snörps liksom åt och min röst tappar sin klang. I stället kommer det en massa väsande.

För er som inte känner mig kan jag tala om att jag har en orm tatuerad på min ena höft. Detta är en väldigt målande beskrivning över hur dan jag är. Med mig finns inget mellanläge. Jag är av eller på. Svart eller vit. Glad eller förbannad.

Tänk er en orm. Den kan vara stillsam, tyst, vacker, varm och kramgo (kanske inte för dem med ormfobi men..) Eller kall, slemmig, väsande och otäck. Den kan ligga där ihopslingrad, belåten, mysandes i solen. Ingen kan ana nåt. Men i nästa sekund går den till attack och hugger till. Dödligt giftig! Ormar ömsar skinn, det gör jag med. Två gånger per månad. Förstår ni hur jobbig jag måste vara att leva med. Jag har även mycket problem med min mage. Har IBS och äter liksom ormen antingen ingenting eller en hel jäkla hjort på en och samma gång. Sen måste jag ligga och jäsa i flera timmar efteråt.

Förmodligen är det pga av det här besvären som jag bara föder pojkar. Så att mina hemska pms-gener inte ska gå vidare och ge världen fler otäcka pmdd-kvinnor. Jag har haft tur. Jag gifte mig med en lugn och redig man från Norrland med ett jäkla tålamod. Ingen annan hade stått ut 10 år med mig. Tack för att du gör det!

Ni kan ju tänka er själva ni hade den här morsan, ingen lek!