En olycka kommer sällan ensam brukar det heta... och det stämmer verkligen. Det här veckoslutet kommer jag sent att glömma. Den ena dåliga nyheten efter den andra. Ett hemskt brott begicks bara 300 meter från vårt hem, familjen förlorade vår äldste släkting, vår lilla J blev svårt sjuk, jag blev dessutom matförgiftad. Det känns dock som en droppe i havet just nu.
Alla mina tankar går till vår Lilla J. Ge inte upp vännen! Kämpa på så att vi kan ses snart igen. Tänker på din familj och skickar dem all styrka. Det är i stunder som denna som jag verkligen förstår att värdesätta det och dem jag har omkring mig. Det är också i stunder som denna som jag tänker vad kunde jag ha gjort annorlunda. Jag borde ha pratat med henne mer sist vi sågs. Jag borde ha lyssnat lite bättre. Varför kramade jag henne inte en extra gång när jag hade chansen. Nu kan jag bara hoppas att jag får den chansen igen. Det gör så ont i hjärtat att veta att du måste kämpa så. Min lilla bonussyster. Ge inte upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar