Jaha ja, sån är han ja!!!

Idag åkte den där fula, kliande, trånga offerkoftan på igen. Ja, redan innan jag ens hunnit upp ur sängen satt den på. Åååååå kliade som satan! Det är ju märkligt att när jag får på mig denna fula utstyrsel så blir rösten annorlunda och ur munnen flyger en massa fula ord. Jag kallar dem tix (för det låter bättre). Det är som att ha en liten djävul på axeln som hurrar glatt varje gång en fult ord kommer ur min mun. Och på den andra en ängel som förgäves försöker behärka mig.

Ja, som ni säkert läst är ju det stora irritationsmomentet just nu min förkylda man. Ska jag vara ärlig så minns jag inte riktigt nu vad jag blev så arg över i morse. En rad händelser såsom en trotsig 2-åring, förkyld man, trött mamma, grinig bebis och så lite hormoner och en kliande offerkofta på det gjorde att bägaren rann över, och plötsligt så slänger jag sonens filtallrik i väggen så havrefrasen flyger åt alla håll. Inombords tjöt jag av glädje och befrielse för det var så skönt att få översätta känslorna i handling. Men lika snabbt avbryts jag av min snoriga man som då helt plötsligt var på alerten och tog tag i mig och undrade vad jag höll på med.
- Jaaaa, jag ärrrrrrr väl lite arrrrrrrrrrg! svarade jag med extra mycket rullning på r:n. Jag gör så när jag blir arg för att liksom verka mer övertygande?!


Ja det blev minst sagt lite kaos men till slut lyckades jag få iväg mig själv, två barn och en hund till dagis. Efter att jag lämnat Isac ringde jag upp min terapeut, min syster.
-Säg nåt smart! Nu är den där jäkla koftan på igen. Och jag är skitarg! säger jag.
-Oj då varför då, frågar syrran?
-För att C är förkyld!! Hon skrattar i andra änden.
-Ja, och nyss slängde jag filtallriken i väggen oxå.......fortsätter jag och försöker låta övertygande.

Jag berättar hela händelseförloppet, om förkylda män, koftor och annat. Jag vet ju så väl att det här enbart ligger hos mig men det tar ett tag innan jag vill säga det högt. När jag gett henne min reflektion på det hela och frågar henne hur jag ska hantera det. Hon svarar,
-Jaha ja, sån är han ja!

Tänk så varje gång du blir irriterad på nåt han gör. Jaha ja, sån är han ja! Gärna med ett litet ryck på axlarna oxå för att markera att det är nåt jag tar ganska lätt på. Dessutom ska jag för att jobba ännu mer på min självkänsla börja säga affirmationer högt till mig själv. Jag antar att jag ska vara glad över att jag är medveten om mina mindre charmiga sidor trots allt. Så länge man är medveten finns det ju hopp...