Nu ska jag bli vuxen på insidan! Ja, det ska jag...

Så fort manus ändras och saker och ting inte riktigt blir som jag tänkt mig, förvandlas jag från att vara vuxen, ansvarstagande mamma till att bli det där lilla "mobboffret" vars sk vänner lurade henne på hennes egen födelsedag och sprang iväg så att hon blev ensam kvar. Likt Superman som springer in i närmsta telefonkiosk (fast nu för tiden tar det nog tid att hitta en) kan jag blixtsnabbt byta skepnad och dra på mig den där fula, kliande offerkoftan.

Igår skulle jag på tjejmiddag och hålla i en liten visning om hudvård och visa lite produkter. Superskoj. Jag hade sett fram emot det länge. Men så har jag i några dagar kännt mig lite sårig i halsen och tänkt att jag kanske håller på att bli förkyld. Jag ringer äldsta systern och talar om läget. Hon är hos frissan och säger stressat.
-Tänk på att J ska opereras snart och inte får blir sjuk. Jag kan inte prata nu, ringer dig sen. Klick!
I samma sekund blir jag jättesjuk.
-Oj jag har nog feber oxå, tänker jag och springer och letar termometern. I det här läget glömmer jag allt jag faktiskt måste göra innan den här middagen ska äga rum och är nu fullt koncentrerad på att ta reda på hur sjuk jag är. Tar febern.
-Herregud, 37.1 grader. Det var inte bra!, tänker jag medan jag känner på utsidan av halsen och letar eventuella tecken på svullna halsmandlar. Tycker att dem känns aningens stora kanske.
Panik! Jag förstår att jag kanske måste ställa in alltihop.
Och jag som skulle visa... nä, men jag skulle ju sälja dem här.... nä, nu missar jag... det stockar sig i halsen och gråten är nära.
Ringer lillasyster.
-Hej, piper jag... Jag kan nog inte följa med.
- Men gud, vad har hänt ??
(hon tror att någon dött på grund av hur jag låter)
-Jag är sjuk, minst 37,5 och ont i halsen
-Och A-k säger att J inte vill att jag kommer om jag är sjuk.

(Observera hur febern nu har stigit,.och jag försöker få det till att det är min äldsta syster som förbjuder mig att åka iväg.)

Min kloka lillasyster säger.
-Jaha ja, nu blev manuset ändrat och det blev inte riktigt som du tänkt dig. Så nu är du lite ledsen.
-Men jag har ju förberett mig i flera veckor, och jag behöver faktiskt umgås med vuxna människor, snyftar jag fram.

(Ja, om nu vuxna människor vill umgås med lätt neurotiskt mobboffer...)

-Ska du inte ringa J först och kolla av med henne vad hon tycker innan du bryter ihop?

(Jag skäms och förstår att hon har rätt och inser att nu är offerkoftan på igen och nu måste jag ta mig ur den här situationen)

-Inte i det här tillståndet , piper jag.

Vi lägger på och jag försöker samlar ihop dem skrikande skärvorna av mig själv som ligger där som en trotsig tvååring på golvet.
En stund sitter jag och skäms i soffan för att jag gjort det igen. Att jag aldrig lär mig. Det är jobbigt att vara medveten om sina mindre attraktiva sidor men inte kunna får bort dem helt och hållet.
Ska en vuxen mamma bete sig så här? Varför kan jag inte bara, på lugnaste Maria Montazami vis, tänka
- Jaha ja, har jag nåt som känns som en förkylning, eller "cold" som vi säger, i kroppen? Bäst att ringa och kolla om jag verkligen ska ge mig iväg på den där trevliga tillställningen.

Nä, inte jag. Jag får panik! Kaos utbryter och jag bryter ihop, för att sedan plocka ihop skärvorna av mig själv igen och försöka få ihop det till en helhet. vilket försås är väldigt tidskrävande.

Inser att jag slarvat bort en dyrbar timme och dessutom glömt att hämta min son på dagis.
Panik igen. Ringer dagis (fast det heter förskola, jag vet!) och ursäktar att jag glömt bort min son, men jag är på väg.
På väg ut genom dörren, (med babyskydd, väskor och annat skit man måste släpa med sig för att ta bilen 200 m till dagis), ringer jag J. Jag berättar hela storyn.......
-Äh det låter väl inte så farligt, såklart du ska komma!

Nu känner jag mig plötsligt väldigt frisk.
-Har jag verkligen ont i halsen? Nä, det kanske bara är lite sårigt?
-Eller är jag hes?
-Feber? Nä jag svettas nog bara för att jag irrat omkring så mycket.

Det visade sig (såklart!) att det blev en supertrevlig kväll. Jag pratade non-stop i 3 timmar så idag om något har jag ont i halsen och är väldigt hes ;) Men det var det värt!

Nu har jag bestämt mig. Jag ska bli vuxen på insidan! Nu ska offerkoftan eldas upp! Och det där jäkla "mobboffret" som fortfarande bor inne i mig ska flytta ut. Jag har ordnat en liten etta på Kung Hans väg (dem fulaste hyreshusen i Rotebro) där hon kan bo. För nu ska det bara finnas en lugn, härlig och sävlig Maria Montazami inuti mig som inte är rädd för lite ändringar i manus, utan som tänker
-Jaha jaa....jag tror det blir toppen, eller "great" som vi säger, hur det än blir!


Tack o go natt!