Klart pojken ska den stora dockan!!

Min äldste son älskar ett barnprogram som heter "Drömmarnas trädgård", som är totalt urflippat och jättekonstigt om man är vuxen. Men barn tycks gilla det. Figurerna "Iggel Piggel", "Upsy Daisy" och "Maccapacca" verkar omåttligt populära och kostar en halv förmögenhet. Upsy Daisy är dock min sons favorit. En dag efter en smärre "bajskatastrof" bestämde jag mig för att skämma bort min son. Kan tillägga att det bara är jag som gör det då min man är av uppfattningen att barn får leksaker två gånger om år, julafton och födelsedag(när är han född egentligen 1940?)
Ja, hur som helst. Jag kan hitta på alla möjliga anledningar till att få shoppa lite grann, vare sig det är åt mig själv eller någon annan. Så att ungen hade haft det jobbigt med att bajsa tyckte jag var en ypperlig anledning att få köpa en stor (ca en halvmeter) Upsy Daisy docka. Efter lite övertalning fick jag så min man med på noterna.Kan tillägga att en rabattcheck gjorde övertalningen lite lättare, och att dem för tillfället satt ner priset på dem stora dockorna.

Hela familjen klär glatt på sig och tar bilen till målet, Ica Maxi. Mamma, dvs jag, som är mest exalterad över detta sitter med Isac i baksätet och berättar vilken fin och stoooooor Upsy Daisy han ska få. Isac blir glad men han är lik sin far så han överreagerar inte.
Mamma däremot skyndar, nästan småskuttandes, in i affären och bort mot leksakerna. Jag hade ju varit där även dagen innan och rekat vart dem stoooooora dockorna fanns.
Förskräckelse!! När jag kommer fram ser jag att alla stora Upsy Daisy är slut. Bara en j..la massa Iggel Piggles och Maccapaccor ligger och skräpar i högen av dockor. Jag börjar nästan gråta. Isac fattar ingenting. Jag får panik och börjar springa runt och riva i högen av Maccapaccor för att se om nån kanske har "gömt" en Upsy Daisy därunder. Jag lägger mig ner på golvet och liksom försöker se högen med dockor underifrån.
Min man och Isac har redan upptäckt att det även finns små dockor en bit bort, och han ger Isac en sådan i stället. Isac blir glad och kramar sin lilla docka. Frid o fröjd, kan man tro. Men jag kryper fortfarande på golvet och är förbannad över att nån kan ha köpt alla stoora Upsy Daisy på ett dygn. Precis när vi ska gå därifrån ser jag i ögonvrån något rött, oranget ligga på golvet bakom en hylla.
- Titta där! skriker jag så att hela Ica Maxi hör. -Titta, en stooooooooor Upsy Daisy. Jiiiiiihooooooooo, Isac kolla, mamma hittade den stora dockan åt dig!!
Nu skulle man ju kunna tro att sonen skulle bli lika glad och genast kasta lilla fjutt Upsy Daisy och krama om den stora dockan och säga -Ooooooooh tack underbara mamma! Men nääääääääääääää.
Isac blir ledsen när mamma försöker byta dockorna och säger - Isac vill ha lilla Upsy Daisy. Och puttar bort den stora dockan jag håller i. Jag agerar då själv som en tjurig 2-åring och vänder mig mot pappan i familjen. -Men men... klart pojken ska ha den stora Upsy Daisy, den där är ju så fjuttig. Nu har jag ju letat efter den stora och äntligen så hittade jag en. Det här är faktiskt den allra sista stooooora Upsy Daisy. Och nedsatt var den oxå! Jag ville liksom inte släppa henne nu när jag väl hade hittat henne.(Vem ändrade manus, som mamma redan hade skrivit i sitt eget lilla huvud??)
Resten av tiden inne på Ica Maxi försöker jag förgäves fråga och övertala Isac.-Ska du inte ta den stoora Upsy Daisy?? - Nej tack, svarar den artige sonen. Isac vill ha lilla.

Försök inte glädja dina barn med kvantitet, det behövs mindre än du tror för att se riktig glädje i dina barns ögon. Nästa gång det blir en bajskatastrof eller liknande hemma hos oss, ska jag krama om mitt barn i stället.